Om oss
Bakgrund
Det anti-imperialistiska självständighetsprojektet i Sahel, AES, resonerar med många människor, både med rötter i regionen och med andra som med stort intresse följt utvecklingen under de senaste åren. I samtal med arbetskamrater, vänner och bekanta märkte vi att stödet var starkt, men att det saknades en samlande kraft för dem som delade denna analys.
Den 16 augusti 2025 valde vi därför att pröva om det fanns en grund att bygga vidare på. Vår första aktivitet blev en fundraiser-fest till stöd för Burkinabooks. Responsen var mycket större än vi hade förväntat oss, och utifrån detta gensvar, samt de namnlistor som samlades in under kvällen, fattade vi beslutet att formellt grunda föreningen den 27 augusti 2025.
Vi började som tre vänner med stort engagemang. Historien lär oss att det ibland inte krävs mer än så för att sätta saker i rörelse. Vi växer, vi blir fler, och vi vill bli ännu fler. Alla behövs.
Syfte
Föreningen bildas för att samla Sahels diasporor och deras allierade i Sverige till gemenskap, organisering och handling. Vi verkar för att stärka stödet till den anti-imperialistiska kampen i Sahelregionen och för att fördjupa banden mellan diasporan och de pågående befrielseprojekten i Afrika.
Vårt arbete kännetecknas av glädje och gemenskap. Vi skapar mötesplatser där människor samlas genom kultur, musik, mat och fest, och där solidaritet byggs i praktiken. För oss är det lika viktigt att skapa levande rum som attraherar breda grupper, som att bidra med politisk klarhet och opinionsbildning.
Vi skiljer oss från traditionella solidaritetsföreningar genom att sätta gemenskapen och de kollektiva upplevelserna i centrum. Vi menar att människor förenas bäst genom delade erfarenheter, samtal, dans och måltider, och att detta ofta är ingången till ett djupare politiskt engagemang och en bredare anti-imperialistisk och panafrikansk rörelse.
Föreningen verkar i ett internationellt sammanhang och i dialog med anti-imperialistiska krafter och nätverk runt om i världen. Dessa relationer stärker både vårt lokala arbete och vår delaktighet i den globala kampen för befrielse.
Denna tradition hämtar inspiration från bland andra Claudia Jones, initiativtagare till Notting Hill-karnevalen, liksom Thomas Sankara, som betonade vikten av öppna mötesplatser präglade av kultur, dans och glädje. Kulturella uttryck har historiskt varit centrala för att nå och mobilisera breda massor, och så är det även idag.
Parallellt bedriver vi folkbildningsarbete genom studier, samtal och gemensam analys. Vi ser detta som det mest hållbara sättet att förena teori och praktik.
Vi samarbetar löpande med lokala initiativ. I dagsläget har vi främst samarbetat med Thomas Sankara Center, men vi strävar efter att bredda detta arbete och knyta band till fler organisationer som verkar utifrån en panafrikansk och vetenskapligt socialistisk grund.
Föreningens ideologiska grund
Föreningen verkar i traditionen av internationellt solidaritetsarbete på en anti-imperialistisk, panafrikansk och vetenskapligt socialistisk grund.
Den vetenskapliga socialismen förstås i linje med Karl Marx, Friedrich Engels, Vladimir Lenin, W.E.B. Du Bois och Kwame Nkrumah, vilka utgör vår teoretiska bas. På denna grund vidareutvecklade panafrikanska marxistiska tänkare som Amílcar Cabral, Frantz Fanon, Walter Rodney och Thomas Sankara marxismen i de afrikanska folkens befrielsekamp.
Föreningen erkänner även betydelsen av andra ledare i samma tradition, däribland Sékou Touré, Modibo Keïta, Kwame Ture, Djibo Bakary och Ruben Um Nyobè, vilka alla bidrog till att förena teori och praktik i den panafrikanska kampen.
Vi ser ledarskapet i AES-länderna som förvaltare av detta arv, men också som aktiva aktörer som vidareutvecklar dessa idéer i praktiken, anpassade till dagens materiella och historiska förutsättningar i regionen.
Föreningen utgår från att det inte existerar några färdiga paradis. Befrielseprocesser sker aldrig under perfekta omständigheter och kan kräva taktiska kompromisser för att säkra projektens långsiktiga överlevnad. Att bygga nationellt oberoende fritt från imperialismens grepp innebär ofrånkomligen sabotage, attacker och blockader från imperialistiska makter och deras allierade.
Som Ibrahim Traoré har påpekat är det inte terrorism utan imperialism som utgör den största fienden. Traditionella terrorgrupper förfogar inte över drönare och avancerade vapensystem. Dessa tillhör imperialismens krigsmaskineri, vars syfte är att fortsätta plundringen av regionens naturresurser och att hålla Sahel fast i ett permanent krigstillstånd. Samtidigt har folken i regionen lärt sig, organiserat sig och anpassat sig till dessa realiteter.
Förutsättningarna för självständighet och socialistisk utveckling uppstår aldrig i ideala former, och detta är avgörande att bära med sig i varje seriös analys.
Lämna ett svar